Anneli

Jag saknar dig. Du får tro vad du vill.

Jag har inte ringt, men inte du heller.
Du kanske tycker att det hänger mer på mig. Men varför? Du har väl lika stor del i detta som jag.
Lika väl som jag ka ta upp telefonen så kan väl du? Du vet mycket väl att jag är urusel på att ringa.

Men du verkar ha fullt upp nu ändå.
Jag säger dig att jag ska ringa så fort jag har vettiga saker att säga annars kommer vi ingenstans.

Det är ju typiskt det här. Ryktena går och sen tror man på vad man hör. Ingen vet egentligen vad som har hänt.

Hur mår du? Vad gör du? Jag vet inte mer än det jag har hört.
Men vet du varför jag inte har ringt? Vet du att jag inte ringt någon annan heller så det är inget speciellt mot dig. Vet du hur jag mår?
Jag vill veta hur det är med dig men jag måste svälja lite stolthet och komma på några vettiga saker och säga innan jag vågar ta upp telefonen.

Jag älskar dig, du vet det va?