Förstör inga minnen, du vill inte se mig så här...
Antagligen sista bilden på mig och D.
It's time to surrender, it's been to long pretending. No use in tryin when the pieces dont fit anymore..
Varför slår det aldrig fel?
Lipar som en barnunge som om jag va på smällen med alla möjliga hormoner.
Men nej, så är inte fallet. Mitt förhållande har än en gång gått åt skogen.
Förstår inte varför jag hittar karlarna som inte kan visa en sekund av känslor eller uppskattning.. Dom som har svårt att hålla sig till sanningen och hellre delar säng med någon annan lite då och då.
Oj, vad tydligt det blev att jag ska vara singel nu. Men faaan,, jag hatar att vara själv.
Även om jag svart på vitt har att han är en idiot så hoppas jag in i det sista att det kommer lösa sig.
Samtidigt som jag hoppas att han kvävs av sin stolthet och aldrig ringer mig igen. Vilket i sin tur gör att jag kan fortsätta jobba på min dumpning och sen ha ett (förhoppningsvis) bättre liv..
Vad tror vi om detta? Att jag aldrig kommer göra om samma misstag och komma över idiot nr2 utan problem?
Jag hoppas verkligen det för helt allvarligt är han inte värd tårarna på mina kinder just nu.
Nu hoppas vi på karma och att det dyker upp en underbar, kärleksfull, TROGEN man till mig...
Ska torka tårarna och ta ett bloss i lägenheten jag måste lämna för att gå vidare..
-Dont missunderstand how I feel. Cause I've triend, yes I've tried...